miaviktoria.blogg.se

Jag älskar livet när man vaknar pigg på morgonen och man så gärna vill ut och fånga dagen att man knappt kan bärga sig. När människorna runtom en bara fyller vardagen med glädje och allt känns sådär lätt, när man kan rycka på axlarna åt att någon tränger sig i kön eller när man spiller juice på golvet, eller får mascara på näsan

Just nu är jag i en period där jag knappt vill stiga upp på morgonen. När jag väl vaknar, efter att ha sovit alldeles för länge, vill jag bara dra täcket över huvudet och somna om. Eller så ligger jag vaken i sängen och väntar på att timmarna ska gå så att kvällen ska komma allt snabbare. Människorna i min omgivning har inte alls samma effekt som jag vill, och som dom brukar ha. Jag jobbar för många timmar i streck och den lediga tiden fylls inte med något av värde, känns det som. Att gå med soporna känns som ett evighetsprojekt. Tar timmar innan jag ens fått på mig skorna..

Är det den förbannade kylan och mörkret som framhäver allt så otroligt negativt? Och förstärks det ytterligare av att jag nyss vistats i paradiset? I en illusion där allt i mitt liv verkade så fantastiskt? Så kommer man hem till verkligheten, fylld med problem och utmaningar.

Jag ska fan flytta till ett året runt-varmt land. Där man kan surfa och äta frozen bananas täcka med choklad varje dag. Där man vill stiga upp tidigt på morgonen för att hinna njuta av dagen så länge det går.

Tror aldrig jag varit så här djup i bloggen.. Det känns faktiskt skönt att skriva ut det som cirkulerar i skallen. För att sortera tankarna på nåt sätt. Sen att jag mår skit dygnet runt och hyvlar skallen med potatisskalaren stämmer förstås inte. Jag vet att jag har SÅ mycket att vara glad över. Speciellt här i mörka, kyliga norrland. Men det är lättare att haka upp sig på det man mår dålig över, än sådant man faktiskt glädjs över.